Ett nytt projekt startas upp - renovera en Storebro Solö Lyx II till originalskick.

Efter att ha renoverat en Electrolux 5201 under ett år så tyckte vi att det var dags för ett större projekt, en Storebro Solö Lyx II blev valet.

Storebro Solö Lyx II på väg till Växjö och Evedal.

Electroluxbåt renoverad och sjösatt.

Båten köptes hösten 2017 och renoverades i steg 1 till båtsäsongen 2018. Under våren 2019 har kompletterande åtgärder utförts vilket redovisas under respektiver område.

Att köpa en lämplig båt och få hem den till Växjö.

Det första som skall lösas är att köpa ett lämpligt projekt. Vi håller till i Helgasjön och målet var att hitta en klassiker som var större än Electroluxbåten och där man kunde umgås och sova över. Vi tycker om att jobba i trä samtidigt som ett plastskrov skulle ge en större trygghet på lång sikt.

Att det skulle bli en klassiker var självklart, Electroluxbåten var byggd 1960 och en båt från 60 eller 70 talet skulle vara trevligt.

Ganska snart blev vi intresserade av Storebro Solö Lyx II som byggdes i 53 exemplar 1968, det byggdes även 104 Solö Lyx III under 1968 - 1970. Skillnaden är i huvudsak hur sittbrunnen är utformad och många med oss gillar modell II bättre.

I vår internetbaserade värld kan man lätt skaffa sig bra information. Omdömena om Solö Lyx II är övervägande positiva och svagheterna är att båtarna från start var undermotoriserade med en marinkonverterad Volvo B20 på 130 Hk samt att stolparna i rutramen avslutades med ändträ mot däcket och därmed sög upp fukt med röta som följd.

Vi hittade vår båt efter ett tag och det som fällde avgörandet var att den stod på en rejäl vagn och att det fanns ett nytt oanvänt kapell. Båten skall renoveras till originalskick vilket oftast innebär nytt kapell och vi vill antagligen ta båten till Blekinge och då är en bra vagn viktig. Efter ett besök så köptes båten och transporterades till Växjö en vecka senare.

Gabrielle och säljaren inför avfärden mot Växjö.

Båten är ganska tung, ca 1800 Kg, vilket tillsammans med vagnen blev ett rätt tungt objekt. Vagnen klassas som "Efterfordon" och totalt sett blev det nog ca 2500 Kg som skulle dras hem. Har man ett dragfordon som har större vikt än efterfordonet så är det körkortsbehörigheten för dragfordonet som gäller, om man kör i högst 30 Km/h. Vi hyrde en rejäl Pick-Up och det blev lite mer än 12 timmar i den innan vi var på plats i Växjö och kunde parkera båten på varvet. Vi hade läst på ordentligt och allt var lagligt (tror vi) utom att vagnen inte fick ha fjädring. Detta var det inte så mycket att göra åt och vagnen gick väldigt stabilt med sina boggihjul och fjädring.

Båten på plats i Växjö efter ca 12 timmars resa.

Nu var fas 1 klar, båten var på plats i Växjö och målet var att den skulle vara i originalskick efter max 2 år. Det går dock inte att jobba med en båt ute i det fria så den första uppgiften blev att bygga ett båtskjul, vi sökte efter en lokal att jobba i men det lyckades inte. Suget att sätta i gång med renoveringen var stort men vi valde att bygga ett ordentligt båthus med riktiga beslag och ordentligt virke. Planen var att beställa beslag från en större marin leverantör men det visade sig att JULA hade samma beslag till ett betydligt lägre pris :-). Bygget blev ganska högt då båten står på vagnen och man vill komma åt ordentligt. Fick hjälp av en stark Gabrielle och två duktiga kamrater som även dom disponerar sin tid själva. Nu var det snart dags att krypa runt ordentligt och se vad vi hade köpt.

      

Vad var det vi gett oss in på, vilket skick är vårt projekt i ?.

Det är alltid trevligt att känna till historien bakom ett nytt objekt. Vi kontaktade Lennart Ivarsson på Storebro som upplyste oss om att vår Solö Lyx II - 1969 tillv.nr.1556 levererades från Storebro den 1969-04-15 till återförsäljaren i Göteborg “Harry Hansson Marincenter” Köpare D. Bille.

Båten var då utrustad med en Volvo Penta AQ 130/100 med motornummer 990. Vi vet även att båten fanns på västkusten och såldes i maj 2004 till Skåne och den ägare vi köpte båten av. Det gick sedan en flytt till Enköping, troligen 2010, och sedan dess har den legat på land.

Vi hade fått ärliga och bra bilder före inköpet och vi hade all den tid vi behövde för att se oss om ordentligt, vi hade till och med gjort en checklista på vad som skulle kollas. Det blir dock inte alltid som man tror och suget att komma till skott var stort. Båten hade stått på land i 7 år och det fanns rejält med fukt. Vi var lite oense om hur omfattande fuktskadorna var men bestämde oss för en liten prutning vilket gick bra. Så här i efterskott så konstaterar vi att skadorna var mindre eller i nivå vad vi trodde och vi är mycket nöjda med köpet.

På plussidan så konstaterar vi följande:

• Skrovet är jättefint och helt.
• Stabil proffsvagn och nytt kapell.
• Däcket var lite flammigt men helt och nåten ok.
• Motor och drev var utbytta till AQ151 och 290 vilket vi inte noterade vid köpet.
• Den nya batteriinstallationen var utmärkt med tre batterier.
• Gasolinstallationen var bra.
• Det finns justerbara trimplan.
• Fuktskadorna i fönsterstolparna var reparerbara utan utbyte av hela ramen.

På minussidan har vi noterat:

• Det fanns en rötskada på förarens bänk och i utrymmen för gasolspisen.
• Gasolspisen får nog kasseras.
• Öppnar man för att se på elinstallationen blir man förskräckt och stänger snabbt.

Det mest intressanta är:

• Motor och drev är bra för en båt av denna storlek och det skall bli intressant när de skall startas vilket vi inte gjort.
• Septiktanken töms i vattnet just nu men en ombyggnad till sugtömning är enkel och planerad.
• Alla dynorna var hela och torra och är nu hos en tapetserare för omklädnad till nytt fint tyg.
• Träytorna var hela och skall slipas ner för att få ny fin lack och alla beslag mm skall putsas upp.
• mm

Eftersom vi är rätt vana att köpa klassiska ting som skall renoveras så har vi lärt oss att förtroendet för säljaren betyder mycket och i det här fallet så var det en ärlig och bra dialog, vi vet allt han vet :-).

Summan av kardemumman är att vi fått tag i det vi ville och har ett gemensamt projekt som kommer att ge oss mycket glädje länge framöver.

Varför denna blogg.

Vi tycker att det är trevligt att dokumentera det vi gör och nu för tiden är bloggen ett bra verktyg för detta. Man lär sig mycket genom att leta runt på nätet när en fråga dyker upp och om även vi skriver ner våra erfarenheter så finns det ännu en källa till kunskap. Det är även trevligt att komma ihåg det man gjort och fundera på vad som skulle kunna göras bättre när båten använts några år.

Bloggandet sker inte i en tidsskala utan vi tänkte identifiera ett antal områden som vi skall jobba med och skriva ner våra erfarenheter efterhand. När vi når fram till hösten 2018 har vi klarat av år 1 och rundar av denna blogg, därefter vidtar år 2 som innebär att allt skall vara som vi vill och vi har lärt oss att hantera denna trevliga båt. 

De rubriker vi kommer att använda är följande och vi lägger säkert till nya efterhand som vi blir klokare:

• Däck och däcksutrustning.
• Överbyggnad utvändigt med fönster och fönsterramar.
• Skrov utvändigt och bottenmålning.
• Skrov invändigt och utrustning under durkarna.
• Träinredning i sittbrunnen.
• Träinredning i kajutan.
• Motor, manöverorgan och drev.
• Elsystem.
• Navigering.
• Säkerhetsgenomgång.
• Dynor, gardiner och övrig inredning.
• Toaletten.
• Gasol.
• Värme.
• Utrustning.
• Sjösättning och jungfrutur.
• TBC

Nu i oktober 2018 skall det mesta vara klart i denna blogg. En bild säger mer än 1000 ord så det blir många bilder.

Däck och däcksutrustning.

Däcket är teak och målsättningen är att få ett fint och tätt däck som grånar efterhand. Vi tycker att ett grått däck med en lackad sarg och kromade beslag är fint.

Utgångsläget är att däcket nu är ca 50 år gammalt och har haft olika ytbehandlingar. Planen är att få det så trärent som möjligt och därefter impregnera och behandla med ett medel som heter SiOO :X Marin (www.sioox.se). Vi har använt det till sommarhusets altan med bra resultat.

Utgångsläget var att däcket varit behandlat med olika medel och därefter skrapat och lackat med 2-komponentslack men jobbet blev inte riktigt klart.

         

Vår metod blev att ta bort så mycket lack som möjligt med värmepistol och en bra trekantsskrapa. Det tog en stund men det gick bättre än väntat. Vi var oroliga för nåten men den blev mjuk och fin av värmen och kommer att fungera fint. Det är ganska imponerande att ett däck som är 50 år har klarat sig så här fint.

Näste steg blir slipning .....

       

Vi jobbade på med att ta bort gammal lack med värmepistol och skrapa. Metoden att använda värmepistol och skrapa och därefter jobbar enbart med en välslipad skrapa och slipmus tycker vi fungerar bra. Man tar sig ner till obehandlat trä och kan då komma vidare med impregnering mm.

Varje renslipad träyta ger en massa fin känsla tillbaka :-).

                

                

När trä är rent och fint kan man impregnera och ytbehandla och då finns det massor av goda råd. Vi lyssnar på allt, lägger till det vi lärt oss hittills, och återkommer med hur vi gör.

Slip och skraparbetet går vidare. Vi tycker att värmepistol och skrapa med efterföljande ännu vassare skrapa och slipmaskin fungerar bra.

En fråga som vi, och säkert många andra, jobbar med är hur man får samma kulör på de renskrapade lackytorna. Vi gillar inte den rödbruna nyansen som många betsningar ger och strävar mer efter en brun/gul nyans. Solblekning har gett olika nyanser och helst vill man ha dem så lika som möjligt. Vi har inga svar just nu men något måste göras och vi återkommer.

Som alla vet så spårar ofta renoveringsprojekt ur och den rimliga grundplanen ändras. I vårt fall gäller det beslagen på däcket. Vi tyckte dom var rätt fina, vilket dom är, men nu höjdes ribban när vi insåg hur fint däcket skulle bli. Vi planerade att sända beslagen på omkromatering och förnickling men lite senare så sansade vi oss och avvaktar med detta till år 2. Mindre beslag, hakar mm blir antagligen ersatta med nya. Återkommer med bilder före - efter så får vi se om det känns bra eller inte.

Ytbehandlingen av Sioo:x Marin skall genomföras och medlet är inköpt. Kostar ca 1000 Kr för en båt som vår och vi återkommer med erfarenheter.

Däcket blev till slut renskrapat och slipat och vi väntar med att gå vidare till våren eftersom Sioo:x vill ha minst +6 grader vid behandlingen.

Vi har lärt oss att det finns något som heter kondens :-). När två personer jobbar i ett båthus med var sin värmepistol så blir det kondens på insidan av presenningen vilket inte borde vara någon överraskning. Inget problem egentligen men vattendropparna ger märken på vårt fina obehandlade teakdäck så nu finns det en lättviktspresenning som kondensskydd. Den flyttas lätt undan till ena sidan när man skall jobba.

Däcket väntar nu på bättre temperatur för behandling men en genomföring för toalettömningen har ordnats. I samband med detta borrade vi ut ett hål i däcket och då kunde man se hur Storebro byggde sina däck på Solö Lyx II. På vår båt är det en teaklist på 13mm med ca 4mm urfasning för nåten. Under detta sitter det en 5 mm tjock masonitskiva,

På vår Electroluxbåt var mellanrummet för nåten genomgående och listen tunnare men här ser det gediget ut. Vi har noterat att några spikskallar av mässing kommer i dagen när vi slipar och däcket är antagligen skråspikat. Spikskallarna är inget problem, de kommer att mörkna av ärjning och syns inte när däcket är klart.

Masoniten under teakribborna har klarat sig bra, på några ställen är det en mörk missfärgning men det är nog mest ytfukt. Vi kommer att måla de ytor som kan ses i vit färg och då ser man kommande problem lätt.

Listen mellan däck och skrov är av aluminium med en mittremsa av gummi. Aluminiumdelen mot däcket var nerkletad med lack från däckssargen och denna togs bort med en roterande stålborste. Alternativet hade varit ett förgborttagningsmedel, typ Bums, men detta hade varit kladdigt och osäkert så mässingsborsten, som är mjukare än en stålborste, gjorde jobbet bra. Nästa steg blir att polera upp ytan till fin glans.

Till slut kom värmen och vi kunde ge oss på behandlingen av däcket med SIOO-X. Som syns på bilderna lackades sargen och överbyggnaden först så dessa ytor kunde maskeras ordentligt. Vi följde tillverkarens instruktioner noga men det uppstår alltid funderingar, tex hur mycket är egentligen "flödigt". Eftersom vårt däck nu var riktigt torrt så strök vi på ordentligt så medlet skulle ta sig långt in i däckets trä.

Vid första strykningen såg det ut ungefär som man kan förvänta sig av en lackbehandling. Det torkade dock in rätt snabbt. Vårt däck har varit med sedan starten 1968 och slipats ett stort antal gånger. detta har medfört att de skråspikade mässingsspikarna nu syns och är vackert mässingsfärgade. Vi misstänker att dessa blir svarta efterhand vilket blir bra då däcket skall anta en grå nyans. 

Efter den andra strykningen så bildades det ganska snabbt en vit/grå beläggning vilket är kislet i medlet som reagerar med fukt. Det blev rätt mycket vilket oroade oss. Ringde leverantören som talade om att detta var ytfukt som reagerade på ett förväntat sätt. Vi lät det torka någon vecka och tog sedan bort överskottet då det inte var snyggt.

         

Däcket skall nu anses färdigbehandlat och efter en månad i sjön kan vi konstatera att det fått en ljusbrun fin nyans, dock inte speciellt grått men det kanske kommer. Vad vi vet hittills är däcket tätt men vi får se när värmeböljan är över och höstregnen tar vid.

Den vita beläggningen på nåten kommer att försvinna efterhand och om detta inte blir så tar vi fram en tandborste och ser till att nåten blir svart och fin.

Alla beslag återmonterades efter lite puts med en gummipackning under. Packningen ordnas lätt med Biltemas gummiduk.

Det fanns med fäste för livboj och Hansalina så det köptes nya. På styrbordssidan monterades ett Bruce ankare med Ankarolina.

Våren 2019.

Däcket klarade båtsäsongen 2018 utmärkt och SIOO-X behandlingen har gett önskat resultat, vi har ett ljust däck. Under vårrustningen begränsades jobbet till en rejäl rengöring med grön såpa och vatten.

Man kan notera att ett gammalt teakdäck som slipats flera gånger exponerar skruvarna och det blir en mörk prick. Detta tillhör dock charmen på ne båt som är 50+ så det stör inte oss.

Överbyggnad utvändigt med fönster och fönsterramar.

Som tidigare nämnts så är konstruktionen av fönsterramarna en svag punkt på de flesta äldre Storebrobåtar som byggdes med trä i överbyggnaden. Hörnstolpen står med sitt ändträ mot däcket och om inte tätningen hålls perfekt kommer det in fukt som sugs upp med röta som följd.

Utgångsläget på vår båt var att hörnstolparna hade rötskador medan den limmade nedre sargen inte var speciellt angripen, men den var väldigt tott och limningen hade släppt. Här fanns det oro att hela fönstersargen skulle behöva bytas vilket säkert ett båtbyggeri hade gjort. Vi tänker dock satsa på en reparation.

    

För att man skall kunna göra något så måste rutorna tas ur och det gick bra att skära bort kittet och därefter ta bort rutorna och placera dom i garderoben.

Nästa teg blev att ta bort allt dåligt trä i stolpen och sargen. Det visade sig att stolpens nedre inre delar försvann medan den yttre skivan var intakt vilket var bra, nu fanns det hopp att satsningen på en reparation skulle lyckas.

Mellanrummet mellan den nedre sargens olika delar rensades ordentligt och sargen limmades med Biltemas "Super Epoxy". Detta lim är rätt segt att blanda och applicera men när det härdat sitter det som berget. Det gick bra att tvinga samman båda hörnen som nu är klara för fortsatt behandling.

             

Eftersom fönstersargen är utsatt kommer den efter renskrapning att behandlas med ett medel som stabiliserar och impregnerar trä på ett effektivt sätt. Det heter Lignu ( www.lignu.se) och är en två-komponentsprodukt som tränger djupt in i trät och härdar. Det finns även ett spackel som man använder för att spackla hål efter borttaget trä. 

Tipset kom från tidningen "Praktiskt Båtägande" och planen är att impregnera alla fönsterramarna flödigt och även ut- och insida på den renskrapade ramen som primer för kommande lackering.

Förnsterramen vid förarplatsen har samma typ av problem men i mindre omfattning och behandlas på samma sätt.

Överbyggnaden väntar på bättre temperatur men vi fortsätter att jobba med det som kan tas hem i garaget.

Namnskyltarna var i mycket dåligt skick och först planerade vi att köpa nya från Storebro. Det visade sig dock bli rätt dyrt så det blev en renovering även av dessa. Trä är ett underbart material som går att återställa så länge det finns slipmån.

När vi säkrat det dåliga trät med Lignu (https://lignu.se/) och impregneringen gett en hård och bra konsistens på det lite mjuka trävirket var det ett hålrum kvar. Fyllnadsspacklet var dock svårarbetat och det gick inte att få en vettig mahogny kulör med slippulver så det blev vitt. Det som återstår är att fila och slipa så det blir jämt och fint. Att fila i invändiga hörn är inte så lätt det bästa är att montera en roterande fil på skruvdragaren och jobba försiktigt. Insidan blev till slut jämn och hörnen är nu stabila och fina.

          

Som tur var så hade inte rötskadorna gått igenom till utsidan som kunde slipas och spacklas så det blev tätt och fint. Inledningsvis tyckte vi att det blev en för mörk nyans men när det tog form efter lack mm så blev det riktigt fint. Viktigt är nu att det blir ordentligt tätt så alla sprickor mm är noggrant tätade och det blir att underhålla detta ordentligt.

             

En annan utmaning var fönsterrutorna. De monterades ur i ett tidigt stadium och fick övervintra i garderoben. Förnstersargarna slipades till rent trä och själva urfasningen till fönstren rensades noggrant från all gammal sikaflex. Därefter dränktes trät i urfasningen med vårt undermedel LIGNU som sögs in och härdade fint, det blev en hård yta som kunde jämnas till.

Rutorna hämtades ur garderoben och lades på plats och nu blev det lite funderande på hur man skulle få det ordentligt tätt. Vi kom fram till att vit sikaflex som noggrant fördes in i alla skrymslen och vrår borde fungera. Alla som jobbat med sikaflex vet att det är klibbigt, väldigt klibbigt.

Innan själva tätningen startades så maskerades ramarna och rutorna noggrant och ingen sikaflex fick nå en lackad träyta. Vi lade på sikaflexen med en vanligt handspruta och drog ett svep med ett pekfinger i gummihandske. Torkade av pekfingret och jämnade ut nästa del. Tricket var att aldrig försöka jämna ut två gånger, det misslyckas alltid och vi är nöjda med resultatet. Återigen får höstens regn visa om det blev tätt eller ej men det ser väldigt tätt ut.

Det sista momentet på överbyggnaden var att måla om rufftaket. Inga konstigheter men vi överraskades av att de fina sprickorna inte fylldes ut ordentligt av lackfärgen. syns bara om man vet om det och vi spacklar och målar om igen till nästa år.

Däcksutrustningen monterades för 50 år sedan med flitigt nyttjande av brun sikaflex eller liknande. Alla detaljer demonterades och rensades från sikaflex men omkromatering får vänta till nästa år, det skall bli pricken över I.

Vid återmonteringen tillverkades packning av gummi då inget vatten skall tillåtas att komma ner i hål och skrymslen.

Våren 2019.

Vi kittade fönstren med Sikaflex och det blev bra. Dock var den fina vita tätningen inte så vit efter en säsong ute och skall man göre den ren sliter man på Sikaflexen.

Vi får se vad vi gör, kanske komplettera med ett tåligare kitt som tål rengöring bättre.

Skrov utvändigt och bottenmålning.

Skrovet utvändigt är välskött och fint. Dessutom var Storebrovarvet vana vid att med kvalité bygga skrov i mahogny och var lika noggranna när de gick över till glasfiber och plast. Detta gav en finish som står sig ännu efter 50 år, inte en blåsa, samt en skrovtjocklek som tål det mesta. Innebär att båten väger en del men det tycker vi bara är bra.

Vi maskinpolerade med Autosol och det enda problemet var att det stänkte. Därefter lades det på en Gelcote försegling av märket TCnano marine Gelcoats. Lättjobbat och glansen håller länge.

Båtens botten var målad och efter ett tag insåg vi att den inte var svart utan mörkt blå, nästan mot violett. Tittade man närmare så insåg man att det inte var bottenmålat mellan de balkar på vilken båten vilar. Detta upptäcktes så nära sjösättning, och syns inte, så det får bero till nästa torrsäsong.

Estetiska kommittén gillade dock inte den blå vattenlinjen så den blev ommålad i en noga vald grå nyans.

Som av en händelse så var vårt fina nya namn i exakt samma nyans. Om man följer tillverkarens instruktioner så är det inga problem att få på dekalnamn.

Våren 2019.

Det är imponerande hur välbehållen gelcoaten är efter 50 år i ur och skur. En omgång till med TCnano marine Gelcoats lades på men det hade nog inte behövts.

Ambitionen var att blästra botten ren och lägga på en epoxifärg. An detta blev det inte så nu är botten vackert målad svart med godkänd färg. Vad det är under vill vi inte veta just nu.

Skrov invändigt och utrustning under durkarna.

Skrovsidorna invändigt var smutsiga och missfärgade och nu är dom rena men missfärgade uton där dom är synliga i kajutan och toaletten där vi målade med marin blank lackfärg. De övriga ytorna skall vi åtgärda inför år 2 eftersom målet var att allt skulle vara perfekt efter två år.

         

           

Alla skrovgenomföringar studerades noggrant då det är rätt väsentligt att de håller tätt och inte går sönder när man minst önskar det. 

Genomföringen på bilden nedan är till septiktankens tömning ut i vattnet. Detta är dock endast tillåtet 12 nautiska mil från land och inte i insjöar. Toalettsystemet byggdes därmed om och denna genomföring behövs inte mer. Vad gör man då ?. Att ta bort den och laga skrovet kändes som ett varvsjobb så vi undersökte noga att ventil och infästning var ok. Därefter monterades en ny slang, med dubbla slangklämmor, som gick väl över vattenlinjen. Skulle ventilen av någon anledning börja läcka händer inget drastiskt. Dessutom kan genomföringen vara bra om båten hamnar i havet i sitt nästa liv.

Skulle denna genomföring, eller någon annan börja läcka så finns det nu en ordentlig länspump med nivåautomatik samt en nivåvakt som tjuter högt om pumpen inte klarar av att hålla vattennivån nere. Vi är inte oroliga för att genomföringarna skall ge med sig men det är bra med både hängslen och livrem.

Bensintanken på 150 l ligger just för om motorn och alla anslutningar var ok, även jordningen som går till en platta i skrovet. Det visade sig dock att nivågivaren hade gett upp efter 50 år vilket kan accepteras även med Storebro kvalité. Eftersom instrumentet var utbytt mot ett från Biltema så blev det detsamma för givaren. Enkelt och allt fungerade utmärkt.

            

I övrigt finns det inte så mycket mer under durkarna än en vattentank som fått ny pump samt en massa kablar i en oordning som stör ingenjörssinnet och skall åtgärdas till år två.

En fundering är om vi behöver en bogpropeller eller ej. Antagligen avvaktar vi med detta till 2019 och ser om vi klarar oss utan.

Durkarna är utbytta av den tidigare ägaren men mer om detta i nästa avsnitt.

Träinredning i sittbrunnen.

Under vintern kan man inte göra så mycket åt träinredningen på varvet mer än att skrapa och slipa men man kan demontera en hel del lösa bitar och jobba hemma i ett varm garage.

Utöver att ta hem demonterbara delar skall pentryt snyggas till. Den ljusbruna skivan skall bytas ut mot en klassiker, bänkskivan Virrvarr och två ej fungerande vattenkrana bytas till en ny.

Det första som ordnas till den aktra sittbänken och luckan över motorrummet. Ytan var ful och skadad så det blev att slipa sig ner till rent trä. Man inser då lätt att riktiga maskiner är väldigt bra att ha så det blev ännu en tur till butiken med alla de blå maskinerna, bland annat en bandslipmaskin.

Vi håller oss till Epifanes produkter och resultatet känns bra.

Under tidig vår 2018 så var fokus på att få all slipning av träytorna i sittbrunnen klara och det är många ytor. Vi tog som tidigare nämnst hem en hel del till garaget och altanen och det gick fint. Vi fortsatte med Epifanes men under våren fick vi lite överraskningar på vår Electroluxbåt som gör att vi överväger att på över till Internationals sortiment.

Det blev en hel del detaljer som flyttades till båthuset klara för montering.

Pentryt skulle som nämnts byggas om lite då man skall trivas och ha det fint. Samma grundkoncept men en ny bänkskiva (Virrvarr) samt ny diskho, kran och belysning.

Nu inträffar en komplikation. En skiva Virrvarr är tjockare än den gamla skivan vilket resulterade i att alla lister fick göras om och den gamla diskhon kunde inte användas. Släng inga träbitar vid en renovering, förr eller senare så letar men efter något man demonterat och då skall dom helst finnas kvar.

Här kommer vännen Anders in i bilden, hans garage är fullt av fina maskiner som han använder i sin hobby att snickra möbler. Anders mäter träbitar med skjutmått så jag fick exakt det jag frågade efter.

Pentryt före och efter ombyggnaden. Samma design och funktion med mycket snyggare.

            

Det som saknas nu är en lösning för "The Captains Bar" men det kommer jag nog på snart.

Det var mycket slipning och lackning i sittbrunnen och vi valde att inte betsa någon yta. Vi tycker det är vackert med materialets färgskiftningar och på en 50 år gammal båt får det synas spår efter skruvhål och fästen som inte längre används, bara de är ordentligt lackade samt jämna och fina.

Vi jobbar mycket med Epifanes enkompenentslack men på vissa ytor känns den lite mjuk och lättrepad. På dessa ytor använde vi International två-komponents lack vilket även det fungerar fint.

Lucklåsen av "snabeltyp" var korroderade men denna låstyp finns i otaliga köksinredningar från 60-talet så de är rätt lätta att få tag i.

Originalbordet var sågat mitt itu och gick inte att använda. Här gjorde vi avsteg från originaltanken och köpte ett bordsstativ och skiva som passar bra. Både stativet och skivan går bra att stuva undan under den aktre sittbänken.

Måste även skriva lite om durkarna som vi inte tycker fungerar bra. Durkarna ligger kloss an mot de vertikala ytorna och det är stört omöjligt att få upp dem utan att repa lacken på dessa ytor. Dessutom är några väldigt tunga och man tror man skall bli av med några fingrar var gång man lyfter på en durk.

Till nästa år kommer vi att lägga en list närmast den vertikala ytan vilket gör att durken går fri från densamma. Vidare skall de största durkarna delas upp i mindre så de blir lättare att lyfta upp. Det blir nog en del som byts ut helt för det skall som sagt vara perfekt.

Vi tycker att sittbrunnen har blivit en gemytlig plats att vara i och njuuter i fulla drag så ofta vi kan.

Träinredning i kajutan.

Allt missfärgat trä skall vara trärent till våren, så även i kajutan. Inga problem men det gäller att se upp vart man riktar värmepistolen. Lättviktspresenningen klarar kondens men inte värme.

   

         

Det som hände tidigt på våren  var att skadorna på fönsterbågarnas stolpar har impregnerats med LIGNU och hålen som blev kvar när dåligt trä togs bort har spacklats med LIGNU. Impregneringen tränger in bra och ger ett stabilt trävirke så långt som vi kan se. Spacklet var väldigt segt och svårt att få på plats men jobbar man på lite så går det bra. Spackelytan blir jämn och fin om man jobbar med ett fuktigt finger. Se bilder i avsnitt "Överbyggnad utvändigt med fönster och fönsterramar".

Samma procedur som vanligt, bort med all lack, slipa ordentligt och lacka.

                

Ett problem var att det läckt vatten ner på styrbords hylla där det legat en tidning. Resultatet blev att materialet förstörts.

Vi diskuterade ett tag hur detta skulle ordnas och till slut så blev det ett jobbigt men bra alternativ. Vi köpte en ny skiva, gjorde pappersmallar då det inte fanns några raka kanter, sågade ut så gott det gick och filade sedan till skivorna kunde limmas på plats. Det tog tid men var värt jobbet då det blev jättefint.

Visst är det vackert med nylackat trä i en båt.

Våren 2019.

Inredningen i kajutan har klarat sig mycket bra med följande kommentarer.

1. Balken mot fördäcket har fortsatt skador, dock mycket mindre än tidigare. Antagligen tar en mindre mängd fukt in under rutsargen trots att vi tätat noga. Bara att börja om och täta ännu bättre.

2. Gardinen på styrbordssidan blev lite fuktig under hösten. Detta måste ha berott på att skruvarna som håller grabbräcket inte var tätat perfekt och att vatten rann mellan ytter- och innertak. Inga skador av detta men nu är alla skruvhål tätade ordentligt.

Motor, manöverorgan och drev.

Som tidigare nämnts så var dessa båtar undermotoriserade från start men detta störde inte oss så mycket eftersom vi inte har bråttom på sjön, det är därför båten heter "Serenity" som på Svenska betyder "Lugn".

När vi granskade motorrummet närmare insåg vi att motor och drev var utbytta och nu sitter det en Volvo AQ151C med 290 drev i båten. Detta är alldeles utmärkt då det finns gott om kraft och förhoppningsvis tillförlitlighet.

Hittills har vi bara okulärkontrollerat motorutrymmet och där finns följande.

En motor som är konserverad men inte startad.

En motorrumsfläkt samt en pump till drevets tiltmekanism.

En pump till trimplanen.

En nyinstallerad batteribank med tillhörande utrustning.

Batterierna togs hem till garaget för laddning och vintervila, i övrigt avvaktar vi ett mekanikerjobb med att byta alla gummidetaljer, västskor och annat som behövs för att motorn skall gå bra.

När vinterkylan kom så var det dags att titta lite närmare på motorn och skaffa slitdelar som bör vara nya för att man skall känna sig trygg.

Följande delar skall anskaffas.
- Bensin- och oljefilter (luftfiltret är mekaniskt och skall rengöras).
- Brytarspetsar, rotor och fördelarlock.
- Tändstiftskablar och tändstift.
- Tändspole och kabel till fördelarlock.
- Packning till ventilkåpa.
- Bälgsats drev (avgasbälg med slangklämmor)
- Impeller

Motorblocket är utbytt 2005 och vi utgår från att slitna delar har bytts ut, det finns kvitto på ramlager och vevstakslager mm. En noggrannare okulärbesktning gav inga nya överraskningar mer än att oljesumpen har ytrost och skall rostskyddas. Att jobba med en motor i en båt är betydligt besvärligare än i en bil då utrymmet är begränsat, speciellt avs oljesumpen.

Motorn måste fungera felfritt när båten väl är i sjön och det är väldigt nyttigt att leta runt på internets forum och söka information. Många klagar på att AQ151C kan gå ojämnt när den är kall och många har bytt till ett brytarlöst tändsystem för att slippa plockat med brytarspetsar. Vad det blir i vår båt återstår att se.

Inom Helgasjöns Segelsällskap har vi en medlem som hållit på med båtar och båtmotorer väldigt länge, han kallas för "Myggan" men heter något annat.

När han skulle demontera vårt 290 drev för att byta båda bälgarna så insåg vi att det inte gick att vrida drevet. Det visade sig att 7 år på landbacken hade medfört att lager och glidytor satt som berget. Det blev att ta med drevet till verkstaden, plocka ner, rengöra, smörja och byta ut. Efter ett tag kom drevet åter och monterades på båten. Impellern byttes ut och det som kan nämnas är att man skall vara försiktig så man inte drar av fastoxiderade bultar, det kostar tid att åtgärda. Man kan även nämna att vattenfast fett är båtmotorrenoverarens bästa vän.

Nu gick det att vrida drevet fint och att tilta det upp och ner. Kalibreringen av tiltinstrumentet får dock vänta, det finns en bra instruktion på youtube.      www.youtube.com/watch?v=8a14pr-zNyY

Trimplanen rörde på sig som dom skall, om än lite ojämnt och ovilligt. Att ordna detta får avvakta och vi ställer dom i linje med botten för denna säsong.

Att starta upp en motor som stått stilla i 7 år är spännande. Vi såg till att det fanns olja i motorn och bensin i tanken och satte igång. Startmotorn drog jämnt och fint men ingen tändning. Har man hållit på med gamla bilar hela sitt liv så kollar man upp gnista, bränsle och luft. Det visade sig att vi saknade bränsle och misstänkte att besinpumpen inte klarade av att få fram bränslet vid startmotorvarv. Rikligt med startgas satte fart på motorn och nu kom bensinen fram och motorn gick, dock inte som den skulle, det var lite av "allt eller inget".

Vi tänkte att det nog blev bättre när propellern kom i vattnet och fick lite motstånd men det var fel tänkt. Motorn gick på tomgång när den var varm men vid försiktigt gaspådrag så rusade motorn och var inte hustrun med i svängarna så hade hon trillat i sjön. Dessutom är det besvärligt att lägga till med en båt med denna motorkaraktär och det märkte vi tydligt.

Innan vi ropade på hjälp så byttes ett trasigt fördelarlock med tillhörande rotor. Nya tändstift och ny givare för oljetrycket. Planerade även att byta givaren till temperaturmätaren men vi har inte hittat den ännu. Motorrumsfläkten lät illa så det blev att skaffa en ny, slangen skall ner under motorn och inte ligga som på bilden. I övrigt lämnades motorn som den var och den var fortfarande lynnig på gasen.

Dock har vi vår "Myggan" som spenderade en god stund i båten. Han är lite tyst av sig och jag frågade inte så mycket men en annan person frågade vad problemet var och fick svaret "det mesta".

Efter det att tändning och förgasarinställningarna justerats rätt var det mycket bättre men fortfarande rätt känsligt vid gaspådrag och svårstartad.

Det visade sig att en luftningsslang till bensinpumpen lossnat och jag hade monterat den fel vilket innebar att bensinpumpen fick dåligt med luft. När vi flyttade den till rätt plats i den främre luftrenaren så går den gamla Volvo motorn (AQ151C) som den skall. Låter man den gå för fullt ett tag tar den upp båten i 20 knop men då slukar den rejält med bensin, ca 10 knop är bättre.

Våren 2019.

En motor som man kan lita på är nödvändigt för att det skall vara trevligt. För att vara på den säkra sidan har allt som är relaterat till tändning och bensin. Förgasarna är renoverade och bensinpumpen utbytt. Tändspole, kablar, tändstift, brytare och fördelarlock är utbytta.

Utöver detta så är kamremmen utbytt och kopplat till detta blev det nya delar i vattenpumpen mm.

Elsystem.

Elsystemen på båtar som varit i bruk länge blir ofta ett nystan av kablar mm som oftast är rätt kopplade men nästan omöjligt att hålla reda på, så även i denna båt. Vi plockade bort det som uppenbart inte hade någon funktion men resten fick vara kvar.

Vi avvaktar med att göra om detta till vi vet vad som fungerar och inte när man kan starta upp motorn.

Manöverpanelen har dock en del mätare mm som är trasiga, inte fungerar eller är fula så vi köper in nya delar efterhand.

Loggen till vänster är en gammal trasig skovellogg som blir ersatt av en GPS logg. Vi planerade att behålla varvräknaren, indikering och manöver av drevet samt tändningslåset medan övriga delar kommer att bli utbytta.

En fundering är om man som gammal seglare med en rorkult, samt båt med utombordsmotor som man kan se, behöver en roderindikator. Erfarna personer säger "det lär du dig" och det kanske är rätt så vi avvaktar med detta.

Instrumentpanelen har lossats och alla lösa och omotiverad kablar har rensats bort. Målsättningen år 1 är att få till en fin instrumentpanel med nya instrument men i övrigt inte bygga om det som fungerar även om det ser förskräckligt ut.

När den lilla instrumentpanelen demonterats inser man att alla instrument måste bytas och i vårt fall blev det en satsning på Biltemas marininstrument.

Kabelhärvan under panel är imponerande men det ser värre ut än det är.

En ny instrumentpanel designades och jag lyckades att få en firma som kan vattenskärning att ta sig an mitt lilla projekt (www.jojab.se). En ritning i PowerPoint caddade dom om och skar ut två fina paneler till mig.

Jag bad dem göra två paneller då jobbet var att ordna ritningen medan maskinen som skar ut panelen jobbade snabbt och billigt. Den ena panelen är på pulverlack (matt svart) medan den andra används som mall vid ombyggnader i båten.

Planen var att återanvända strömbrytarna då de är rätt dyra. Det visade sig dock att de ärgat sönder och alla fick bytas ut mot nya. Manöverspakens kåpa skall bytas ut mot en kromad men för år 1 fick det duga med en ommålning, invändig infettning och lite justeringar.

Efter några tilläggningar med aktern mot bryggan insåg jag att en roderindikator inte skulle vara så dumt. Det finns fina att köpa hos Volvo men jag hittade en enklare som sitter i rattnavet och fungerar fint.

Under den prydliga ytan är det fortfarande rätt rörigt men det viktigaste fungerar och ett nytt elsystem skall byggas vinterns 2018/2019.

Av de tre ursprungliga batterierna kunde två användas och ett nytt anskaffades och används till motorn. Det saknades huvudströmställare så det installerades två nya. Strömförsörjningen till länspumpen går dock direkt.

Våren 2019.

Ambitionen var att bygga om elsystemet helt men det får anstå ett år till.

Vi har dock kompletterat med en solcellspanel på 100W med tillhörande regulator så vi kan ha kyld mat med oss även om vi bara ligger för ankar och latar oss.

Navigering.

Navigering i Helgasjön är inte så komplicerat. Det finns ett mycket fint sjökort som är framtaget av Helgasjöns Segelsällskap (www.hss.se) (www.helgasjon.se) där vi är medlemmar. I slutet av 70-talet seglade vi en fin liten träsegelbåt och jag var även med om att rita om sjökortet.

Vi har även en styrpulpetbåt tillsammans med dotterns familj och med den har vi lärt oss att uppskatta ett ekolod. Som den tekniknörd man är så vill man naturligtvis även ha ett digitalt sjökort och en plotter.

Detta resulterade i ett inköp av en Raymarin Dragonfly 4 Pro (http://www.raymarine.se/view/?id=11200) när vi besökte Erlandsons Brygga i Sickla / Stockholm. Det var inte tänkt så men det var en prissänkt demo så vi kunde inte stå emot.

Säkerhetsgenomgång.

aa

Dynor, gardiner och övrig inredning.

Dynorna i hela båten var hela och fina. Vi var lite oroliga att de skulle lukta lite fukt men det var inga problem. 

Dynor och andra inredningsdetaljer är dock oftast det som blir pricken över I så alla dynorna togs till LJ Tapetserarverkstad i Växjö för omklädning i ett snyggt tyg i grått och blått, (http://ljtapetserarverkstad.se). Jobbet är rätt stort och skall vara klart vintern 2017/2018.

I månadsskiftet februari/mars var våra dynor klara hos tapetserarverkstaden. Ewa Björnstrand på LJ Tapetserarverkstad har gjort ett fantastiskt jobb och nu stoppar vi undan dynorna tills träytorna där de skall ligga är klara. Dynorna är så fina att ytorna där dom ligger måste vara lika fina vilket vi skall jobba med.

När lackarbetena i sittbrunn och kajuta var klara så var det dags att inreda och skapa den mysfaktor som är så viktig i en båt. Vi tycker det blev jättebra och vi kommer att trivas.

Toaletten.

Toaletten antar jag är standard från när båten byggdes 1968. Detta innebär att vatten tas från sjön och avfallet hamnar i en septiktank som töms med pump rätt ut i sjön vilket inte är tillåtet i dag, om man inte är 12 nm från kust vilket man aldrig är i en insjö.

Planen är att ordna en sugtömming och de viktigaste delarna är inköpta. Man kopplar en trevägsventil vid tankens utlopp och drar en ny slang till en däcksventil. Problemet är att vi inte vet hur stor luftningsnippeln är. Är den mindre än 19 mm säger expertisen att tanken kan implodera vid tömning vilket inte känns bra, nästa steg blir att mäta.

Efter en del grunnande kom vi fram till att vi inte vill riskera en imploderande tank med aktuellt innehåll. När SeaSea hade "Balck Friday" rabatt så blev det inköp av en ny rostfri tank med 19 mm luftningsnippel. 

Demonteringen av den gamla tanken gick bra och vi konstaterade att de gamla sanitetsslangarna har en stålfjäder i höljet som snabbt tar eggen av en bågfil. En vass sidavbitare blev lösningen. En värmepistol är väldigt bra när styva slangar skall krängas på och av. Tanken kom ur båten utan problem.

Den nya tanken kunde monteras på samma plats och den nedre nippeln anslöts direkt till suganslutningen som placerades 30 cm framför vattnets påfyllningsanslutningen på däckets styrbordssida. Vi valde att endast kunna tömma tanken via en sugstation men genomföringen och ventilen i botten finns kvar om man vill komplettera med en trevägsventil i framtiden. Ventilen i båtens botten skall säkras på lämpligt sätt.

Det hela avslutades med att tankluftningsgenomföringen och tillhörande slang byttes till samma dimension som luftningsnippeln.

 

Den kraftiga pumpen har just nu ingen funktion men tankarna går mot att ordna till det så den kan användas till nödlänspump, vi får se hur det går.

Toalettsystemet har två bordsgenomföringar, det gamla utloppet samt intag av spolvatten i toalettutrymmet. Skall kollas noga vid säkerhetsgenomgången före sjösättning, det vore synd att bli våt om fötterna när man sitter på toaletten :-). 

Under vintern kunde man konstatera att det gick at pumpa ur toaletten till septiktanken men inte att det gick att pumpa in vatten. När vi var i sjön insåg vi att detta inte var möjligt och en ny toalettstol av standardtyp införskaffades, vem vill sitta på en 50 år gammal toalett.

Det gick bra att använda samma slanganslutningar men fästhålen stämde inte så det blev nya. Ok för år 1 men det skall bli bättre inför år 2. Det fungerar som tänkt men mysfaktorn är lite låg just nu.

Gasol.

När det nya pentryt var klart så skulle gasolen ses över. Det visade sig att behållaren för gasoltub innehöll en tub med reduceringsventil och gasolsystemet var därmed nästan ok. Vi har köpt en ny tvålågig gasolspis och en ordentlig gasolvarnare som skall placeras lågt i båten.

Installation och kontroll gick bra och det är alltid klokast att följa produkternas instruktioner.

Värme.

Det finns isolerade luftrör i båten och det har suttit en värmare i det aktre stuvfacket på styrbords sida. Vi behåller rör , termostat och reglage men avvaktar med värmare då vi mest kommer att vara ute kortare utflykter i Helgasjön. Värmarens gamla "skorsten" är i akterspegeln och den är provisoriskt tätad. Detta oroar om man skall lägga i båten via slipen så detta måste åtgärdas år 2.

Får vi blodad tand och tar ut båten till havet får vi fundera vidare.

Utrustning.

Just nu så känns det som om vi köpt väldigt många prylar men det blir nog så när man skall utrusta en båt.

Det vi behöver finns på plats men lite lyx-funderingar kan man ju ha:

- Bogpropeller.
- Ankarspel.
- Stereo.
- Captains Bar i snygg mahogny.
- mm

Sjösättning och jungfrutur.

Båten hämtades i Enköping den 6:e oktober 2017 och den 18:e juli 2018 var vi klara för sjösättning.

Vad händer då solsommaren 2018, jo det regnar ordentligt. Sitter en stund och filosoferar över vad som skall hända när vi väl kommer i sjön.

Dagen efter var dock solen åter och nu var det dags att sjösätta. För oss som varit landkarbbor i många år var detta en stor dag.

Segelsällskapets varvschef kom för att hjälpa till med kranen och vi hade engagerat dotter, svärson och barnbarn så det fanns flera händer som kunde hjälpa till.

Efter lite justering av kranens lyftremmar så hängde båten i våg och kunde vridas ut mot vattnet.

             

 

Snart låg hon i vattnet och vi som är vana vid träbåtar ville naturligtvis snabbt kontrollera att Helgasjöns vatten höll sig utanför skrovet vilket det gjorde och då blir alla så här glada.

Nästa steg blir ett högtidligt dop och lämplig bubblande dryck hade inhandlats. Båten heter SERENITY II och det är meningen att den skall bidra till ett lugnt sommarliv för Gabrielle och mig med familj och vänner. 

Dagen avslutades med en liten provtur samt att flytta båten till Sjöborgsbryggan där vi ligger fint på sydsidan. Provturen gick bra och bortsett från motorns lynnighet och skepparens ovana var vi väldigt nöjda och såg fram emot fortsättningen.

Nu har vi nått mål 1 för år 1. Båten skall vara sjösatt, fungera hyfsat och ge oss lite sjövana samt fina stunder med familj och kamrater.

Den första egentliga båtturen genomfördes dagen efter med dotterns familj som följebåt. Det gick naturligtvis utmärkt och vi fikade i en vik tillsammans. Gabrielle och jag var hundvakt den veckan så vovven Greta fick följa med.

Mål 2 för år 1 var att vara med på segelsällskapets trevliga fester på den egna klubbholmen Bergö. Vi missade sommarfetsen på grund av drevproblemet men vi var med på kräftskivan och det var toppen. Mål 2 för år 1 var därmed avklarat.

Inför säsongen 2021.

Nu har vi njutit av vår Solö under 2019 och 2020 och här kommer några bilder. Båten fungerar utmärkt och efter bilderna finns planeringen inför 2021.

Följande står på programmet inför säsongen 2021.

1. Däcket är original och helt men dock rätt tunnt efter alla år. Detta innebär att det fuktar igenom när det regnar och det känns inte bra. Att lägga om däcket känns onödigt för oss som endast tillbringar enstaka nätter i båten så nu skall vi ge den en behandling med COELAN, rapport kommer.

2. Elsystemet är samma råttbo som på många äldre båtar så det skall saneras och mätas upp. Tanken var att dra om hela systemet men det stannar nog vid att mäta upp, märka och ta bort allt som inte används.

3. Kapellet är fint med drar in vatten utefter kajutans sidor vilket skall åtgärdas.

4. Bälgbyte på drevet skall göras då de som sitter där nu har gått i tre år. Antagligen lite overkill men skönt att slippa oroa sig.

5. Trimplanen är original men en kolv läcker lite så antagligen byts båda kolvarna.

6. Gasolslangarna byttes inte vid renoveringen men det sker nu, dessutom är en gasvarnare installerad.

ÅTGÄRDA ETT DÄCK SOM FUKTAR IGENOM VID REGNIG VÄDERLEK.

Under 2020 fungerade båten felfritt men vid något tillfälle vid övernattning var sängkläderna fuktiga och det stod lite vatten längst ner i kölsvinet.

Nåten känns ok och beslag mm är väl tätade så vi kom fram till att det rätt tunna däcket fuktade igenom då och då. Däcket är inte ytbehandlat då vi ville ha det gråa ytan.

Av tillgängliga alternativ valde vi att behandla däcket med COELAN då det var rimlig kostnad (men rätt dyrt) och det fanns bra information.

Den första åtgärden var att före Påsk rengöra däcket ordentligt och seda tillbaka i båthuset som det fick tid att torka.

Det finns mycket skrivet avs Coelan och här tecknar vi ner det som vi reflekterat över under arbetet.

Det rengjorda däcket fick torka ut ordentligt och alla beslag demonterades så man kunde komma åt ordentligt. Det redan rätt tunna däcket slipades försiktigt med kornstorlek 80 och detta gav en lätt uppruggad yta som borde kunna ge ett bra fäste.

Eftersom sargen är mahogny och däcket teak fick man köpa primer med olika pigment, gult till däcket och röd till sargen. Primern är lättstruken och det krävs maskering eftersom det är olika pigment. Det som kan nämnas att lösningsmedlet luktar mycket och är inte nyttigt att andas in. Vi strök däcket två gånger så alla porer fylldes och på sargen räckte det med en strykning. Torkar rätt snabbt och ytan såg ut att ge fint fäste för lacken.

Dags att ge sig på däcket och målet var att det nu skulle bli riktigt tätt. Det går åt rätt mycket, vi köpte sex liter, och det är dyrt. Andra alternativ för att få däcket tätt var dock ännu dyrare så det fick bli Coelan.

Det som nu överraskar oss som är vana vid Epifanes lacker är konsistensen. Det var som att hälla upp honung i tråget. Man bör använda en lackroller av hög kvalité och det krävs noggrant rollande innan man får en jämn yta. Den lite tjocka konsistensen gör att lacken inte sugs upp av rollern och man får se till att inte droppa när rollern förs över däcket. Man får kassera rollern efter varje omgång då det inte hjälper att lufttäta med plastpåse.

Enligt tillverkaren skall man lägga på fem till sex lager och det går bra att lägga på dem utan mellanliggande slipning om lacken inte härdat vilket skall ta ca 7 dagar. 

Vi lade på ett lager per dag och höll lacken varm inomhus då vädret var rätt kyligt, ca 10 grader.

När man är klar inser man att däcket nu fått ett ordentligt lager lack som borde hålla fukten ute. Vidhäftningen verkar var utmärkt och tiden får utvisa hur det går.

SÄSONGEN 2021.

Säsongen 2021 var fin på Helgasjön och båten har nyttjats flitigt. Allt har fungerat perfekt och utöver däcket kan nämnas:

> Motorn (Volvo Penta AQ151C) startar alltid fint efter några pumpslag med gasreglaget och har gått perfekt. Driver fint på tomgång vilket är bra när man skall backa in mellan bommarna.

> Solpanelen klarar att hålla batterierna laddade även om man bor i Växjö som brukar ligga långt ner i solligen. Vi har aldrig använt landström den här säsongen.

> Vi kör normalt i ca 7 knop men vid test av max fart upplevde vi att det gick lite tungt, orsaken till detta kom fram vid torrsättningen, se text längre fram.

> Det kom fortfarande ner lite vatten i kölsvinet men betydligt mindre än tidigare och vi tackar COLEAN lacken för detta.

Fikadags på klubbön Bergö.

Noel hanterar båten fint mnen tycker den går lite sakta.

Arwid med familj vill gärna åka med men det är inte alltid vädret passar när Stockholmare hälsar på.

HUR GÅR VI VIDARE MED DÄCKET ?.

Däcket har som tidigare nämnst hållt tätt mycket bättre, dock inte till 100% vilket man nog inte skall förvänta sig på en båt byggd 1968 och med originaldäcket kvar.

Ytan har en vacker teakfärg och är mycket hållbar, vi har inte sett några skador trots att vi klättrat omkring ganska oförsiktigt. Ytan är dock lite skrovlig på vissa ställen där lacken inte flutit ut ordentligt och vi har missat att komma in ordentligt i alla hörn med rollern.

Som all lackbehandling så gör en lätt slipning och ytterligare ett lager underverk både för finich och hållbarhet. Vi kommer att slipa lätt och lägga på ett lager till, denna gång med ljummen lack och pensel.

TORRSÄTTNING OCH KONSERVERING.

Eftersom vi har en fin vagn valde vi nu att ta upp båten på klubbens ramp. Dumt nog har vi bytt vår starka och törstiga 4-hjulsdrivna extrabil mot en som är lite mer ekonomisk men goda vänner med kraftig JEEP drog lätt upp båten vilket var helt odramatiskt.

I väntan på att få komma in i förrådet står vi bredvid Helgasjöns stolthet. Ångaren Thor som byggdes 1878 och fortfarande trafikerar Helgasjön efter tidtabell.

Att konservera en AQ151C är enkelt. Lossa gummislangen där kylvattnet tas in och koppla på en slang som suger glykol ur en spann. Fyll slangen så impellern inte går torr och starta. Vi kör igenom två spannar vilket kan vara överdrivet men vi har ett stort tråg under drevet där det överblivna hamnar och kan användas nåsta gång. Olje- och filterbyte på vanligt sätt.

När vattent i kölsvinet skulle ut så insåg jag att det finns fack under de bakre stuvutrymmena som inte dränerar till kölsvinet och där fanns det nu gott om vatten och det var nog därför som båten var lite trög vid fullgasprov. Vattnet pumpades ut med min specielpump (pentrypump på pinne och sladd till cigarettutag) men jag vill att detta vatten tar sig ner i kölsvinet så jag kommer åt det lättare, vet dock inte hur, ännu.

Vintern 2021 - 2022 kommer Serenity II att få det torrt och fint inomhus och båthuset är nedrivit och kommer inte upp igen.

På väg till vintervila. Nästa år har vi en stävögla så båten hamnar där den skall.

Allt vatten är nu borta och när hon torkat upp blir det lite vinterpyssel.

TBC